anna-karins perceptioner i bloggformat : Vardagsbetraktelser

Archives Under "Vardagsbetraktelser" (RSS)

hej igen

2 February 2009 | K�nsla rakt upp och ned, Sporta mitt liv om du f�rm�r dig, Vardagsbetraktelser | No Responses

Nej, jag skriver väl inte längre. Det har blivit så. Jag sysslar med sinneskaos, eufori, kärlek, handboll, studier, fiske, sex, mat, vin, vardagsangst, konversationer, drömmar, planeringar och livet i stället. Jag fyllde just 21, en siffra som blygsamt håller käft och egentligen inte säger någonting alls till eller om mig. Men jag hade ytterligare en fantastisk helg bestående av allt det uppräknade förutom handbollen, studierna och fisket. Ett år har passerat sedan jag smattrande sprang och for runt på Gracias gammelspanska gator, hög på vänskap, frihet och fernet. Ett år, sedan jag visste vart jag var på väg och vad jag skulle lämna. Nu är jag oförskämt lycklig, inser vad jag har men inte helt och fullt vad jag vill, bör och kan. Nej, det jag skriver är egentligen inte så diffust och förvirrat som det verkar. Jag har klart för mig att jag är lycklig och man skall följa lyckan. Omfamna den.

i love you transaktionstraktet

28 February 2008 | Gn�ll, Vardagsbetraktelser | 3 Responses

Mitt LaCaixa kontokort �r som en trotsig problemmakare till ton�ring, som en uppnosig liten fjant som l�rt sig sv�ra ord och g�ra sig allt f�r att f�rsv�ra min tillvaro. Det �r som bottenskrap, som falukorv, som ett ot�mjt djur som ser v�ldigt oskyldigt ut men i sj�lva verket bits, �r totalt oresonligt och bara allm�nt j�vligt mot den som kommer f�r n�ra. Jag har f�tt byta mitt kontokort cirkus 7 g�nger under min vistelse h�r nere. Har jag inte tappat bort det s� har skiten blivit stulen, jag har knappat in fel kod eller som allra vanligast, avmagnetiserat. Det senare har jag v�l egentligen mig sj�lv att skylla men det h�r har aldrig varit ett problem f�r mig tidigare. S� nu senast ig�r d� jag skulle fylla p� telefonen (vilket man g�r i bankomaten h�r nere) s� satte sig kortet p� tv�ren igen och fick n�got illmarigt och ondeskefullt blicken. Efter ha f�tt v�nta s�kert en minut p� resultatet fr�n p�laddningen av telefonen s� hostar den j�vla besserwissern ut kortet och kl�cker med versaler ur sig; TRANSAKTIONSTRAKTET F�RFALLET. Va? Jag provade igen (ja, det var r�tt kod) och samma vr�nga helvete en g�ng till. Kan n�gon f�rklara “transaktionstraktet” eller skall jag g� in p� den katalanska banken och k�ra mitt vanliga “Jag har problem med mitt kort. Nej, jag vet inte. Kan du hj�lpa mig? 2 euro f�r ett nytt kort? Okej, tack. Adj�.”. Jag hade beh�vt ringa ig�r. F�rst till Gotland och sedan till Aset. Jag k�nde verkligen att jag beh�vde det. D�rmed �r jag v�l totalt urbaniserad och f�r spel n�r saker inte fungerar som de skall och jag d�rmed inte kan anv�nda min livsviktiga device mobilen. Idag skulle jag beh�va ringa �nnu mer. Till gas, vatten och el f�retagen f�r att f�rklara p� halvknacklig spanska att jag minsann vill flytta mina r�kningar till en annan person. Jag gillar inte n�mnv�rt att g�ra vuxengrejer p� spanska. Faktiskt.

bena benade benat

18 February 2008 | Iaktagelser, Jobbet, Vardagsbetraktelser | No Responses

Haha; Jonaz, min v�n och h�gre hand h�r p� kontoret sysslar med en riktig s�tsak. Han s�ger till sina kunder titt som t�tt att “vi f�r bena i det”, “jag skall bena i det �t dig”, “jag benar litegrann i det..” osv. haha, och jag skrattar till varenda g�ng jag h�r det. Nu sitter han h�r mitt i en best�llning och �r s�d�r rolig igen. Han benar i ett leveransdatum �t en kund. Benar, som i fisk skulle jag tro! Hoho - bena i det du mein Freund!

grattis p� 14 februari

14 February 2008 | Gn�ll, Kommers, Vardagsbetraktelser | 1 Response

Jag har f�tt bes�k h�r nere i stan. Antingen hemma i l�genheten eller virrandes p� n�gon av gatorna �r min lilla mor och jag har lite d�ligt samvete f�r att jag jobbar idag och d�rmed l�mnar henne i sticket. N�v�l; utrustad med stadskarta, en liten lapp med hemadressen p� och muntliga instruktioner f�r hur man tar sig till mataff�ren eller bageriet s� skall det nog trots allt g� v�gen. Jag jobbar som bekant till 18 och hoppeligen har hon lyckats underh�lla sig n�gorlunda fram till dess. Men d�ligt samvete, det har jag.

Och det var den 14 februari. Himla trevligt. Jag �r ju ingen s�dan d�r tjejig tjej som f�rv�ntar mig eller ens tr�nar efter gulliga sm�saker eller traditionella “romantiska” k�rleksg�vor. Det jag d�remot skulle vara tacksam �ver och bli glad f�r �r just tid att spendera tillsammans. Tid. Eller bara att han den d�r n�gon d�dar tystnaden och bevisar n�gon slags po�ng. D� �r det grattis j�vla valentine’s day indeed.

Annars var planerna att mamma och jag skulle ut och �ta n�got gott ikv�ll, dricka lite spanskt rioja och kika lite p� Barcelona. Dessv�rre �r det en d�lig f�rsta dag f�r henne att vara h�r eftersom det duggar och �r allm�nt gr�tt och ruggigt. Det m�ste ha med datumet att g�ra.

tillbaka i sadeln - p� sn�plankan

25 January 2008 | Anekdoter, Barcelona, Medm�nniskor, Sporta mitt liv om du f�rm�r dig, Vardagsbetraktelser | 3 Responses

Med risk f�r att g�ra ett dagboksliknande inl�gg med sedvanliga h�ndelser och inplanerade events har jag nu f�tt f�r mig att ber�tta om vad som h�nder. Jag har gjort en ny nedr�kning med big bang alldeles i b�rjan av mars. Tills dess skall jag krama musten ur det sista av den h�r flammande stadsmetropolen och livsbejakande �ventyret som tog fart f�r snart 8 m�nader sedan. Det �r kanske nu jag har som roligast; jag har hittat min grej. Det �r inte de pulserande, h�gljudda clubbarna eller den stimmiga, folkt�ta Ramlan som drar i en Anna-Karin utan snarare strosande l�ngs sm�gatorna, i parkerna samt gemytligt barh�ng eller s�ndagssamkv�m med mina nyvunna v�nner och sedvanliga toksp�n. Ni tror mig s�kert inte men jag vill p�st� att det sociala etablissemanget �r p� en helt annan niv� i Spanjuckland. H�r umg�s m�nniskor mer och den bak�tlutade attityden till morgondagen syns n�r man en kv�ll efter midnatt flanerar runt uppe i de gamla stadsdelarna och k�nner v�rmen, skratten, det eviga munv�dret och lukten fr�n en kombination av tapas, cigarettr�k och �l sippra ut fr�n barerna. I b�rjan h�r s�g jag bara turister, vr�ngskallar till katalaner och en n�rmast kulturfattig storstad men mer och mer har jag lyckats trassla in mig spr�ket, t�nket, myllret och den inhemska mentaliteten. Och jag har b�rjat f�rst�.

Uppr�ttandet av ett s� f�rbannat trivsamt socialt n�tverk h�r nere g�r allt s� mycket roligare. Det kommer vara vemodigt att l�mna den h�r extentiella delstr�ckan mycket p� grund av hur bra jag har kommit att trivas med kombos, kollegor och �vriga nyvunna kontakter. H�r i januari har vi hunnit med mycket och verkligen tagit vara p� den gemensamma ledigheten i och med helger och kv�llar. F�rger; utforskande av bergsterr�ngen vid Tibidabo, kullerstenssaknande men i�gonfallande vackra Sitges, Gaud�kreationen Parc Guell, v�rat nya stamhak La Fourmi (Myran) och tyska Lidl d�r vi hittar det billigaste och fan inte b�sta men i alla fall hyffsat vin p� tetra, stora yoghurtar, grovt br�d och drickbart flaskvatten. Summan av kardemumman �r att p� paletten g�r de olika kul�rterna senare ett utomordentligt jobb med att s�tta pr�gel p� min tavla, inom mina ramar.

Januari �r �nnu inte slut heller - ikv�ll skall vi p� sushibuff� och som jag har l�ngtat. Magen skall st� i fyra h�rn n�r man g�r d�rifr�n annars har man gjort ett d�ligt jobb. Eventuellt lite chupitos p� det f�r att sedan ladda om inf�r resten av helgen. I morgon lurade jag p� att ta mig till Parc Labyrinth d’Horta tillsammans med Mj�lby och p� s�ndag skall omn�mnd fr�ken, Dalarna, Gotland och jag damma av utf�rs�kningen och fara till Andorra. Det blir en dag i skidornas eller som f�r mig i snowboardens tecken och f�rhoppningsvis lyckas jag tygla mig fr�n att f�rfrysa, bryta eller ha s�nder n�got. Till saken h�r att jag saknar t�ckbyxor, vinterjacka, handskar och tv� s�songers snowboard�kning i benen. Det blir intressant och s�kerligen dj�vulskt kul.

Salut!

i know it’s not important

10 December 2007 | Vardagsbetraktelser | 2 Responses

P� m�ndagar k�nns alltid arbetsveckan s� o�ndligt l�ng. Kanske �r det f�r att man v�ntar p� att n�got skall h�nda. Kanske �r det f�r att min psyke �verlastas med saker som jag vill och skall hinna med innan jag �ker tillbaka till moder Svea om ganska exakt 10 dagar.

Jonaz; “Skriv s� h�r: hejhej, jag sitter p� jobb. Haha - vad kul.”
Ja, honom kan man alltid lite p�. S�dana brighta och kreativa f�rslag f�r man d� inte fr�n vem som helst inte.

F�r �vrigt v�ntar jag p� besked fr�n ett visst antal IB-kamrater, bolltrollare och andra mysiga lirare. Get to it!

Jag har f�tt en ny b�bis. Eller jag har k�pt en, n�stan direkt fr�n Kina - med mellanstopp i Holland. Han �r svart och ganska tjock men rymmer en himla massa kompetens och trevliga funktioner. Jag k�nner mig som prylb�g litegrann men det g�r inte s� mycket. Han h�ller mig sysselsatt emellan�t och �r l�ttare att sk�ta om �n en krukv�xt. Och vi vet ju hur det brukar g� f�r mig och de levande gr�na… Erh, bruna.

I morse vaknade jag 04.00 efter en orolig natts�mn. Klev upp och st�dade garderoben, lyckades f� p� lite musik och satte mig sedan f�r en frukost i m�rkret med ett par t�nda ljus. Jaha, kul att vakna i gryningen innan ens staden har g�tt och lagt sig. Det blir bakl�xa p� det d�r, din sopa.

jag och kinesen

7 December 2007 | Medm�nniskor, Vardagsbetraktelser | No Responses

Varje dag p� v�g till jobbet, n�r jag g�r till bussen eller metron, m�ter jag en l�ngh�rig kines. Den h�r kinesen och vad jag tror �r hans syster jobbar i en av de m�nga prylaff�rerna d�r de p� n�got underligt vis lyckats trycka in jordens alla de underligaste tingesten. Man kan hitta USB-kablar, bomullsrondeller, BH-ar, resv�skor, reng�ringsmedel, plastbestick, korgar, s�ngkl�der, vattenpipor, l�dor, k�ksredskap, tuggummin, ja todo faktiskt. Och alla dessa saker �r intr�ngda p� en yta av ungef�r 5 x 8 meter. Vi kallar det lilla IKEA och appl�derar dessa sm� tokbilliga prylbodar allt vad vi kan. N�v�l, tillbaka till den l�ngh�riga kinesen och v�ra morgonvanor. Jag m�ter honom som sagt vareviga dag. Om vi g�r f�rbi varandra l�ngt upp p� gatan d� vet jag att jag �r sen till jobbet. M�ter jag honom l�ngre ned - d� �r det bara att trumma p� och sluta strosa fram, filosoferande med huvudet och tankarna uppe i det bl�. H�romdagen bytte jag och kinesen den igenk�nnande nicken mot ett f�rsynt “Buenos dias”. Idag s�g han nedst�md ut.

trippin’

16 November 2007 | Idioti, Vardagsbetraktelser | No Responses

Minimalistiskt och kaffeinspirerat.

S� det var helg igen d�. Ikv�ll �ker den r�da partystassen p�. Knappt �terh�mtat mig sedan f�rra helgens h�rjande och nu var det dags igen. Litar p� att kollegan Maria skall visa mig det sociala livets framsida och att jag definitivt inte kommer att k�nna mig snorless eller �verf�rfriskad. Storslagna planer i helgen n�mligen; FC Barcelona - HC Banik Karvina livehandboll i morgon l�rdag och senare p� kv�llen barbes�k i sann patriotisk anda med full krigsmundering; Spanien - Sverige i fotbolls EM-kval.

Jag lyckades med bedriften att fucka upp min blogg totalt ig�r. Niklas agerade hj�lte och st�llde saker till r�tta igen. Ett tag h�ngde jag l�pp och �verv�gde t.o.m. att l�mna den kaotisk. Nu skall jag inte fumla med utformningen s� mycket mer p� ett tag �r det t�nkt. Men jag kan inte lova n�got. Impuls �r ju kul.

Funderat �ver vad jag skall l�ngta till. P� l�ng sikt. F�rslag eller l�sningar mottages tacksamt. Och detta med prioriteringar - hur fan skall man veta ens ut eller in?

att �ta upp sina ord

14 November 2007 | Barcelona, Existentiella Kriser, Kommers, On�diga Ink�p, Vardagsbetraktelser | No Responses

Efter en vildsint helg har jag nu lyckats n� s� pass l�ngt som fram till onsdag. De tre v�nnerna och Anna-Karin kunde minsann konsten att fl�nga runt f�r fullt i de 2 1/2 dygnen som de f�r�rade mig med sitt bes�k. Var det inte strosande/l�tt jogg p� stan, FC Barcelona handbollsmatch eller shopping s� var det kortspel, alkohol i stora lass, parkh�ng eller n�gon halvt inhemsk m�ltid p� n�gon av stadens alla restauranger.

Anna-Karin s�ger; ‘Jag skall fan inte k�pa n�got mer i varken mat, dryckes eller kl�dv�g de n�rmaste veckorna.’

Anna-Karin lovar; ‘Jag t�nker inte festa igen f�rr�n en evighet eller tv�.’

Anna-Karin v�ndas och t�nker; ‘Snart b�rjar julklappsink�p, det rekorderliga livet och allt slutar vara s� tillvridet och f�rvirrande. Kanske.’

Anna-Karin filosoferar; ‘Han l�r v�l kanske f�rst� snart att jul �r �t helvete l�ngt bort och sedan f�r l�ngt tillbaka i b�de tid och rum. Vem v�ljer 70cm sn� framf�r en fragmentarisk, vilsen flicksj�l? Jag har ju t.o.m. klippt lugg och allt.’

Anna-Karin roar sig; ‘Spela M.I.G., Tai Pei och Betapet, ih�rdigt l�sande av bloggar och DN kombinerat med internmail/chat och or�kneliga antal kaffe �r ett inte alls s� tokigt jobb �n s� l�nge. Sedan kan jag detta med iPod accessoarer ocks�. B�ttre �n du.’

Jag var p� spending spree ig�r efter jobbet. En kl�nning, ett r�tt l�ppstift, underkl�der och en wonderful halsduk fick f�lja med hem. Jag t�nker festa med en av mina kollegor och idoler Maria idag. Jag har inga pengar till julklappar riktigt denna h�r m�naden. Det �r ju underbart att tillvaron till�ts vara tillvridet och f�rvirrande. Som handen i handsken. Murmansk - pass, tack. Men han har mot f�rmodan en faktiskt sexig tatuering iaf. Luggen v�xer, utv�xten lika s�. H�rf�rg, hellre snart �n senare. Nu spelar vi fr�gespelet M.I.G. i st�llet, samlar in pengar till den gudaben�dade kaffekassan och undviker iPod kablarna med ondskefulla namn s� som; DHMI-DVI cable, PureAV 3.5 mm to RCA cable och XtremeMac ExtremeHG 4 Meter HDMI to HGMI.

don’t you put me on hold

8 November 2007 | Idioti, Jobbet, Medm�nniskor, Vardagsbetraktelser | 2 Responses

En tuff dag p� jobbet. Vi, fyra helyllesvenskar, har nu suttit h�r i 3h 44 min och v�ntat ikapp. Jag har f�tt ta hand om tv� stackars vilsna sj�lar som f�rvirrat sig i v�r onlinebutik. Annars, ut�ver de incidenterna �r det lugnt. F�r lugnt f�r en stressad personlighet som jag. �nd� s� lyckas den rofyllda atmosf�ren h�r p� v�rat plan lugna mig lite. Vi snackar skit, uppt�cker hur man st�nger av Big Brother funktionen som cheferna installerat, vi �var p� norrl�ndskan, vi best�mmer vem som f�r ta lunch f�rst och vi fastsl�r faktum att det inte finns n�got kolesterol i avocado. Och jag d�, jag bokar klipptid, undviker kabeldjungeln som finns p� Apple Store’s websida, dricker vatten och gr�mer mig �ver att det �r s� l�tth�nt att sitta uppe f�r l�nge om n�tterna p� n�gon av Gracia’s m�nga barer och dricka vin.

Dagarna blir till veckor trots det faktum att m�ndagarna aldrig har n�got slut. Veckorna blir till m�nader �ven om man inte k�nner dem f�rflyta n�r man �r mitt i tiden. Jag �r mitt i tiden.