anna-karins perceptioner i bloggformat

för övrigt..

Anna-Karin — Tue, 14 Jul 2009 21:20:25 +0000

..så vill jag bara säga att jag är lycklig. Livet är ibland förvirrande och svårt. Men jävlar i mig, let’s enjoy the ride.

norrbaggeland

Anna-Karin — Fri, 12 Jun 2009 14:22:26 +0000

Det blev en ny verklighet. Häromdagen bar jag och delar av mitt materiella liv av till Oslo. Nu sitter jag här, barfota i jättesängen, lyssnar på bilarna och pendeltåget här utanför fönstret och gläds åt hela alltet. Gläds åt några trevliga hemma i Hälsingland, åt hans absurda boksamling, åt att jag vågade, åt ett underbart år, åt sexistiska utklipp på ytterdörren och åt livet. Jag söker jobb. Idag har jag nog fått iväg cirka 15 ansökningar och alla som någonsin varit arbetssökande vet vilken prestation det är.

Han den där, som ger mig pirr i magen, sinneskaos och oerhörd trygghet är fortfarande på jobbet. “Sambo”, jag försöker smaka på ordet men inser att “äsch, jag tänker inte titulera mig”. Det viktiga är att jag är hemma och får sova i hans armar.

Det var länge sedan jag bloggade, hittar inte flytet och nu blev det ett sådant därt mesigt avryckt inlägg om kärlek igen. Men det är stämningen och rent av det första som slår mig. En annan dag skall jag ta mig an att såga rekryteringsfirmor, norsk TV och avsaknaden av snus i detta vackra grannland. Men jag nöjer mig så här, jävlar vad jag nöjer mig.

11.15 rasten

Anna-Karin — Tue, 17 Feb 2009 10:22:26 +0000

Tentamen i Affärsrätt i morgon onsdag - jag jobbar på vänskapsbanden med den 3-4kg tunga lagboken. Känslan pendlar mellan den inövade optimismen, frustrerad panik och det allra värsta; blank indifferens. Egentligen är detta ett av de få ekonomiska områden som jag hittills funnit vara intressant, dessvärre tämligen svårt att studera till. Suger på kaffet, tar kvartsraster där somriga fantasier trängs med minnen som får mig att le så innerligt. Stryker under litet i Sveriges Lagar, undrar varför damen på framsidan av pärmen har både vågskål och svärd, undersöker gamla tentauppgifter och fnittrar åt de verkligen helgarderade formuleringarna i de olika lagrummen. Nog nu.

komprimering

Anna-Karin — Sun, 15 Feb 2009 15:19:10 +0000

Det började med ett sms sent på torsdagskvällen: “Jag tänkte vara offline idag. Vi ses ju ändå snart. Vill ha varma kramar, helst idag. Puss!”. Jag blev butter och fundersam, tänkte “vadfan är det nu då när han inte vill/orkar/kan ha det dagliga kvällssamtalet. Nog för att han kommer från Oslo i morgon, men ändå. Nedslagen i skorna, trött efter att ha tränat flickorna och fast besluten om att inte ringa upp eller svara honom (åtminstone för ett tag) gick jag från Tokarpshallen. Han ringde, det brusade i luren “Vart är du, vad gör du?”, “På väg från träningen, vart är du, vad gör du, varför brusar det så?”, “Skall jag hämta dig eller?”, “Menmenmenmenmenmen - VA?!”. Kaos, eufori, överraskning, kärlek, ömhet, lycka, skratt och en Kim som tagit ledigt från jobbet och åkt nästan 50 mil för att träffa dig.

Utöver det så har vi haft ytterligare en fantastisk helg. Jag tänker inte göra någon utförlig beskrivning om helgen, det kan ni läsa om och förundras över i så många andra bloggar. Jag komprimerar, ger ledord, så får ni måla själva: hamburgare med varm choklad, bögragg, Amedei Porcelana, cognac xo, kubansk cigarr, hemmagjord kebab, glädje, brottning i hallen, På Spåret, pimpelfiske på Boren, öl, tjatter, älggryta med pressad citron, skratt, ciabatta-brie-pepparsalami-ruccola-tomat-pesto-mackor, kaffe, antikaffärer, Vadstena, pingviner, konditoribesök, 12 eller 75 år gamla, djävulskap, sinneskaos, processrätt, hemmets journal och kärlekstårar.

tre små väsen

Anna-Karin — Wed, 11 Feb 2009 16:01:40 +0000

“Har du sett mål, mening och riktning?” frågade kombon halvt på skoj, halvt på allvar en sådan där typiskt grå januarieftermiddag. Mitt svar gick i samma semi-allvarliga ton men nu så här i efterhand tänkte jag att jag visst har sett de tre. Ibland som korta kamerablixtar, ibland som ett drömlikt täcke man sveper om sig när det är dags att sova och ibland, ibland studsar de runt dig i den nakna vardagen. De nickar glatt och ivrigt, pekar och för ett jävla liv i sin upprymda entusiasm. Mål, Mening och Riktning är svårflirtade, de infinner sig inte när man vill eller när man lockar och pockar. Däremot flyger de på dig med all sin sprudlande charm när du minst anar eller behöver dem. Det går inte att gripa fast vid sådana väsen, de försvinner lika snabbt som de kom. Lämnar dig förvirrad, missförstådd, trött och med känslan av att vara totalt handfallen i valet om vart du skall placera nästa steg. De är viktiga, de skapar ordning i kaoset.

Jag har börjat se dem allt oftare. Ibland sticker Riktning fram ansiktet bakom högen med kurslitteratur, då och då händer det att Mening med all sin värme omfamnar mig men Mål, ja Mål är utan tvivel av svårare karaktär. Denne kan t.o.m. på rent djävulstyg rycka undan mattan för dina fötter, knyta ihop skosnörena och retsamt lipa åt dig när du blickar ut genom fönstret. Jag tror inte man skall leta Mål, Mål kommer när du provar en annan väg hem, när du läser en bok som inte alls är din stil, när du möter någon ny person som förgyller med nya perspektiv.

Så jag tänker inte jaga dem. Detta med mål, mening och riktning lär klarna. Man hittar nog så småningom en stig där de kärleksfullt retas med dig varje dag. Kanske när deras blyghet gått över och när jag lärt känna mig själv lite bättre.

Swebus Express

Anna-Karin — Thu, 05 Feb 2009 09:34:04 +0000

Från det minimala bärbara kontoret på buss 830 mot Göteborg. Jag är på väg till Oslo förstås - omvägen kan tyckas löjlig och tidsförsummande men jag kan tycka att det är rätt bra. Som många (alla?) andra hyser jag lite agg mot SJ’s något prekära prissättning. Dels kan jag sitta här, pippla med laptopen, äta frukost, utbilda mig, sova, försvinna med iPoden, planera, ordna och kanske allra främst luta huvudet mot fönstret för att studera landskapet eller bara för att låta tankarna flyta fritt för en stund. Ett alldeles jättebra delmoment av resan är den traditionella Martina-dejten i Götet. Denna gången skall vi fira varandra, åtminstone ta en kaffe och uppdatera oss om vad som sker i den andres tillvaro. Det är fint helt enkelt.

De säger ju att resan är bättre än målet. I det här fallet kan jag inte hålla med. Resan är trots allt lång, stillasittande, fylld av rastlöshet och minst sagt tröttsam eftersom varenda fjortonåring (och förvisso även de äldre) envisas med att spela högt på sina musikmobiler (8 gånger av 10 är det arabmusik eller techno). Men jag vet ju det, att när jag väl rullat in på bussterminalen i Oslo så är allt bra igen. Jag är framme, jag är hemma. Glittret kommer tillbaka till ögonen och han kan aldrig kyssa mig fort nog.

Sen angående handbollen eller kanske skall man benämna den som värken och svedan - det gick hyffsat bra. Över en natt fick jag en 75-årings kropp med smärtande leder, muskler och dovblå märken. Jögga, min co-trainer för 94:orna kunde inte låta bli att klämma och nypas igår på träningen när jag stelt förflyttade min arma kropp över handbollsplanen. Hur som helst - jag fick spela väldigt mycket, så mycket jag ville och klarade av egentligen. Jag skall bara hitta formen igen. Det är ett projekt som får ta tid.

Nu skall jag återgå till Affärsrätten.

trolla boll

Anna-Karin — Tue, 03 Feb 2009 10:39:06 +0000

Haha, jag bara skrattar - kan inte låta bli. Jag gjorde en handbollsträning med Malmslätts damer igår. Jag skrattar åt formen, åt värken, åt det sinnesjukt roliga som handboll medför, åt mig själv, åt dvärgarna som nyper och biter i alla mina kroppsdelar, åt handbollsvax på smalbenen och kanske främst åt faktum att jag skall spela match idag. Jag skrattar. Jag har inte tränat handboll eller egentligen ens tränat något alls under två års tid. Jag pallrar mig till Kärnahallen och lattjar med trasan i 1.5h och plötsligt skall jag lira match. Handbollen finns i kroppen, formen har jag spritt ut på vägen sedan jag gick från den där sista träningen i Bollnäs Sporthall runt jul 2006.

Kim skrattade, menade att “du kunde ju ha sagt nej till match, haha - nej det kan du ju inte”. Nej, det är väl just det. Sticker någon upp en sådan möjlighet i ansiktet så säger man inte nej, inte jag. Hur ont man än har, hur otränad man än är och hur fantastiskt absurt det hela än verkar. Ordförande ringde in min licens igår kväll. Jag åker till Nyköping idag. Jag tänker svett, blåmärken och lyckorus.

hej igen

Anna-Karin — Mon, 02 Feb 2009 13:01:19 +0000

Nej, jag skriver väl inte längre. Det har blivit så. Jag sysslar med sinneskaos, eufori, kärlek, handboll, studier, fiske, sex, mat, vin, vardagsangst, konversationer, drömmar, planeringar och livet i stället. Jag fyllde just 21, en siffra som blygsamt håller käft och egentligen inte säger någonting alls till eller om mig. Men jag hade ytterligare en fantastisk helg bestående av allt det uppräknade förutom handbollen, studierna och fisket. Ett år har passerat sedan jag smattrande sprang och for runt på Gracias gammelspanska gator, hög på vänskap, frihet och fernet. Ett år, sedan jag visste vart jag var på väg och vad jag skulle lämna. Nu är jag oförskämt lycklig, inser vad jag har men inte helt och fullt vad jag vill, bör och kan. Nej, det jag skriver är egentligen inte så diffust och förvirrat som det verkar. Jag har klart för mig att jag är lycklig och man skall följa lyckan. Omfamna den.

bl�skjell

Anna-Karin — Mon, 17 Nov 2008 15:10:05 +0000

Som sann evangelist finns det mycket jag borde promota men allt �r f�ga passande h�r p� bloggen. Det k�nns lite som fel forum. Men, det jag m�ste ha sagt och n�rmare det jag beh�ver ha sagt just idag �r att bl�musslor �r fan n�got av det mest fantastiska man kan �ta. M�nga har med all s�kerhet upplevt dessa speciella cravings efter sushi, hur n�san, gommen, magen, h�nderna tr�ngtat efter just r�a fisk- och skaldjursstycken. S�dan l�ngtan efter bl�musslor �r just vad jag f�r stunden erfar. Till saken h�r att man tillsammans med han som man f�r kalla sin skall st� i h�stsolen med h�nderna i br�nnande iskallt vatten och slita loss de sm� liven fr�n stenh�llen.

St�lborsten g�r sitt, schalotten- och vitl�k, lite kryddor, havets egna s�lta, en skv�tt gr�dde och en bit br�d. T�nk stora svarta pupiller, att djuriskt �ta med h�nderna, t�flirta under bordet och uppleva ett gastronomiskt sinneskaos.

Det finns m�nniskor som skulle skrattat sig bl�a om jag refererat till mig sj�lv som en romantiker.

parantes

Anna-Karin — Sat, 08 Nov 2008 10:42:46 +0000

Idag lirar vi boll. Eller jag skriker, svettas och far runt och flickorna sk�ter sj�lva lirandet. Hela helgen �r full av bolltrollande. RP IF st�r p� menyn s� vi r�knar med tuffa matcher. Skall bli intressant att se om de senaste veckornas fokus p� snedst�llning och timing i satsningarna gett resultat. F�r er som skiter fullst�ndigt i handboll kan jag f�rt�lja att jag b�rjar hitta tillbaka till mig sj�lv.

Nu skall jag iv�g!