Archives for August 2007

leklust

Dagens Sveda;
“Uppenbarligen har han ju lite stake i sig i alla fall.”

Jag skickar vidare till kombo Rebeixa.

Dagens..

snällaste blick; damen på postkontoret som gav mig en hemlig och lycklig blick då hon räckte över mitt paket grande á cirkus 80 * 50 * 15 cm.

värsta lukt; plastpåsen med två matlådor med tonfisksallad som ligger här bredvid mig i det s.k. båset. Uäh.

längsta timma; 17.45-19.45.

mest lockande plan; söndagsbrunch på Bracafé. That’s just, oh, so spanish.

varm-i-magen känsla; samtal med Tiggern och vetskapen om att aset nu är på väg, mer eller mindre.

glädjehöjare; 2 stycken kaffe ur multipartners bedrövliga kaffeautomat. Mitt liv börjar bli så tragiskt.

lärdom; Estoy esbribiendo. Jag är skrivande, eh.

ögongodis; mitt-emot-grannen som nog hör till de vackraste i BCN. Han är så trevlig att man aldrig skulle kunna falla för honom.

suck; faktum att jag lever ett riktigt hundliv får mig att sucka djupt mer eller mindre varje dag.

sverigesentimentaliteter; Bogårdens IK, pannkakor, köra bil i natten och lyssna på MIN musik, fira graduation day med los compadres och hemmaplanens välsorterade människosortiment, minst sagt.

lust; fotboll.

olust; krav, måsten, borden och lukten av tonfisksallad. Jag är rädd för och längtar samtidigt efter någo slags normal vardag. Jag vet inte vart jag skall. Internationella Civilekonomprogrammet i Linköping verkar dock sympatiskt och t.o.m. lite lockande.

utsluppna fan gällde; ringfingernageln - jag har nu bara 9 naglar kvar.

irritation; icke-djupet i det här inlägget, tiden (återkommande irritatitionsobjekt) och sura tantblickar på bussen.

i Adioo-oo!

i huvudet på en ragata-karin

Som vanligt maler tankar av både den ena och det tredje slaget. Jag vet att tiden förflyter lite väl snabbt och har lätt för att återkomma till de vanliga filosofierna gällande tid och hur den är ett sjuhelvetes abstrakt påfund som rör sig bäst den vill. Hur krampaktigt jag än försöker styra, hinna med, prioritera och fördela tycks den ändå vara sju-åtta steg framför och låter sig inte omkullkastas eller kontrolleras trots ihärdiga försök. Dagarna tycks rusa, trots längtan efter framtida events, samtidigt segar sig timmarna fram då man kastar förstulna blickar på armbandsuret och suckar över den förbenade vardagen. Jag vet, detta är ett välkänt och vida diskuterat fenomen som brukar betecknas med den hurtiga frasen; ‘tiden går snabbt när man har roligt!’. Här nere får tidsfrågan en slags annan dimension känns det som. Kanske kan man konklusionera att rent generellt så är tillvaron här bra - och därmed går tiden undan. Eller är det rent av så att man ser tillbaka på redan passerad tid men en lätt nostalgiska ögon och därför tycker sig se att ‘det var bättre förr’. Möjligheten som också finns är att man sällan kan uppskatta nuet som något utomordentligt och jag vill nog därför slå fast att man inte inser hur jävla bra man har det när man är mitt i situationen. Trots insikterna och de dryga tankegångarna kan jag längta efter både gamla och nya perioder. Det är väl så här man inte skall tänka eftersom ‘man skall leva i nuet’. Det är klichéregn men jag hoppas ni plockar upp på ironin också.

På riktigt, det är måndag idag. Helgen har varit regnig och seg, förgylld med toffelkväll i sällskap med sambo och två andra svenska yrväder, hyresvärdinnans besök som innebar fixat avlopp, varmvatten och lite uppfräschning av köket samt många långa timmar med heman Hamilton. Dripp dropp, som det låtit både i kökskranen och utanför fönstret. Livet komponeras av dripp dropp.

com bort

Jag kom just på hur man kan få tiden att förflyta en aning snabbare - man skriver något. Insikten slog mig igår då jag kombinerade bloggande, telefonförsäljning (WOHO) och enträgen säljstatistik över antalet cyniska nej-sägare, smått irriterande callbacks, ynka sälj och till sina dödsdagars frustrerande telefonsvarare. Mindnote to self; skaffa aldrig hemtelefon och om detta aldrig skulle tänjas av någon besynnerlig anledning så skaffa aldrig något fanstyg till telefonsvarare. End of mindnote.

Det som är lustigt med det här yrket är att man får en skrämmande bra insyn i den svenska allmänmentaliteten och man inser snart hur mycket underligt funtade folksjälar som tillåts gå omkring på Sveriges gator och torg. Visst, det finns en hel del sympatiska lirare där ute också men ofta möts man av de märkligaste och mest ologiska förklaringar, hälsningar, attityder och tilltalsnamn. Vad sägs t.ex. om Porn, Ullmer och Parti? Men man kväver ett småflicksfnitter, minimerar fönstret med Tai Pei och presenterar sig snart med den inkörda, söndertragglade hälsningsfrasen á la skrovlig mesröst; ‘ja-hej-mitt-namn-är-annakarin-och-jag-ringer-från-comhemmm’ [eftertryck eftertryck eftertryck]. Samtidigt går hjärnan för högvarv, fiskar efter osynligaste tecken på kön, ålder, humör, boendesituation, inställning till mig och comhem, teknikkompetens, beslutsförmåga och könsrollsfördelning.

Ofta får man tidiga hintar. Man kan bemötas av ett gällt spädbarnsskri, en rungande göteborska alternativt översitteristockholmska, ett skeptiskt ‘jaha?!’, knagglig svenska med brytning, tonåringar mitt-i-målbrottet eller ytterligare en förbannad jävla telefonsvarare. [Paus för dubbelsälj] Faktiskt ändå, trots mitt gnäll och diverse fullgoda klagomål angående det här s.k. jobbet så finns det fördelar - man lär sig; om hur människor funkar och skall tas men även att det här inte är en vardag som jag vill traggla, leva i och våndas över i framtiden. Man kan väl kalla det en trigger eller kanske snarare än sporre som uppmanar till att söka sig en annan verklighet.

Eventuellt kan jag få sinnesro i helgen eftersom jag uppnått målvärdet idag. 6 sälj som målvärde på fredagar och ännu har jag en timme kvar att heja på. Det slog mig just hur fruktansvärt tråkigt det måste vara att läsa om lokala happenings på comhem men, hur tragiskt det än nu kommer att låta, det är ju ändå här, nära skärselden tillsammans med diverse andra svenska syndare som jag spenderar 25% av dygnet.

Elle’s horoskop utlovar en mysig hemmakväll med min sambo, Expressen kontrar med att en vild utekväll eller bjudning hemma hos oss vore i sin ordning. Samtidigt talar Spray om en kärleksnatt eller en singelkväll på stan. Tur att stjärnornas röster inte är värd mer än en femöres kola och att man kan välja och vraka mellan de olika ‘förutbestämda’ förslagen.

Jag bestämmer mig för att gå i sambos fotspår, trotsa de comhemska internetanvändarlagarna och komponerar härmed ett inlägg. Hej vad det går uti backar och snår. Faktum är det att jag känner mig lätt apatisk ikväll, jag vet inte om det är gårdagens avsaknad av AC eller kombinationen spanskastudier-telefonförsäljning som gör det. Ni vet, eller kanske inte, då man är sådär riktigt kvällstrött och då man känner att man när som helst kan luta huvudet tillbaka, sluta ögonen en kort minut och därpå vaggas in i en skön, mer eller mindre välbehövlig sömn som fullständigt knocks you out. Just så är det fysiska statuset för tillfället. Och det skrämmer mig att jag låter både mitt psyke och min kropp känna så här under arbetstid. Jag som har blivit drillad till att tro på tankens kraft får givetvis rannsaka mig själv, knyta näven i fickan och ge mig fan på att jag bara inbillar mig.

Till min och Rebeixas glädje så väntar en riktig kalaskväll när den dagliga självagan är över. Vår genomtrevliga kombokamrat åker ju hem till fosterlandet i morgon så vi har bokat in restaurangbesök tillsammans med henne ikväll. Efter det väntar antingen en visit i det centrala Gracíaområdet på 10-dagars festivalen som pågår där eller en hemmakväll med film och Ben & Jerry’s glass. Båda alternativen är ju minst sagt lockande. Gällande glasskonsumtionen så har vi infört en familjär, lite ritualiserad tradition här nere som kommer att innefatta provsmakning med påföljande poängsättning av de olika Ben & Jerry’s smakerna. Detta kommer ske med en hög grad av seriositet; 5 kriterier och 5 gradig skala. Vi har tänkt oss en smak i månaden så det gäller att sätta fart. Hur som helst, gällande kvällen så ger det sig nog rätt snart vad vi tar oss för. Att planera för långt fram skall vara skadligt har jag hört. Och här finns det plats för att hånle.

Versaler; NU SLUTAR VI!

den som väcker flest grannar vinner..

… och slipper dammsuga nästa gång.

Dammet har gnuggat in sig ordentligt, näsan är färdignyst, fötterna gråa efter ett par timmars trampande på det smutsiga golvet och nagellacket är lagomt bortslitet som bevis på prestationen. Nåväl, jag skall väl inte ta i överdrivet mycket. Vi har städat, baske mig. De två yrvädren till stockholmsflickor drog ju hemmåt idag så nu är lägenheten officiellt vår. De var inte jordens mest pedantiska töser så jag och kombo gjorde slag i saken och har nu röjt de tre sovrummen, vardagsrummet och hallen. I morgon riktar vi vår djuriskt hungriga städblick på nästa två offer; kök och badrum. För övrigt skall det eventuellt inhandlas lite bekvämligheter så som handdukar, nya disktrasor, krokar, köksknivar och sådant smått och gott. Ja, ni behöver inte hymla med det - jag vet att ni är avundsjuka för att vi är i Barcelona och ägnar oss åt lite pikant städning och shop-until-you-drop metoden av förnödenheter så som städmaterial t.ex. Eftersom vi har gått ifrån turiststadiet har vi givetvis /tröttnat/ på shoppingstråken med de inbjudande affärerna, de galna festnätterna, solen, stranden, värmen och de behövligt ljumma vindarna som blåser in från medelhavet. DOH. Nej, men serre (som vi brukar säga) - det är ganska kul att få ordning när det är för sig själv och när man vet att man blir här ett tag. För jag vet verkligen det nu. Ser egentligen ingen annan tänkbar vardag de kommande månaderna eller halvåret. Och det känns bra.

Ja, och sedan var det lite s.k. ‘viktig’ update också; jag kommer framöver att lida totalbrist av internet i hemmet. Jag misströstar en del och våndas över för höga telefonikostnader p.g.a. aset men tror det kan vara nyttigt med tanke på hur vardagen kommer att se ut fyra veckor framöver. Spanskastudierna kickstartas ju som sagt på måndag och det innebär för mig en sprängfylld vardag varvad med dagliga studie- och jobbtimmar, kryddad med DiR-gymmet som erbjuder allt från simning, grupptimmar och en uppsjö träningsmaskiner till gratis duschprylar och t.o.m. handdukar för både svett och kropp.

Hur som haver, jag blir la utan internet i morgon som det verkar. Men det är inte det enda utomordentligt spännande som händer i vardagen eftersom en svensk tjej vid namn Daniella kommer hit och bor med oss i en vecka också. För att föra mer fragmentarisk blogg i rätta andan vill jag väl också nämna att jag börjar känna äntligen hur dagarna till september faktiskt minskar. Det är plusitivt. Något som jag känner mig mer neutral till är beskedet från HP eftersom de tydligen bestämt sig för att hålla mig på halster så länge. För er som inte är upplysta ännu så suger verkligen telefonförsäljning gnupung, i mitt tycke i alla fall (oh, jag är tvunget så moralisk jämt).

Inte för att verka lat eller så men jag tänker lägga mig och läsa litet av Edgar Allan Poe. Bokhunger är sympatiskt.

snyggt jobbat

Oh, en sadan pars. Jag befinner mig pa ABC college och har just avlutat ett niva-prov som skall bevisa hur val eller underutvecklad spanska jag egentligen har. Provet var svart, jag lovar dig och avslutades med en session av smaprat med en av lararna dar de tydlgien aven verbalt ville se vad vi gick for. Numer ar jag hanvisad till en datasal sa lage medan jag vantar pa klartecken att det finns plats i nivan dar jag bor skola mig eller eventuellt far avvakta en vecka eller sa. Problemet ar val egentligen att jag vill att allt skall handa, tas tag i eller atergardas pa en gang - helst igar eller forra veckan om jag fick valja.

Och det ar ju det med pengar - vardsliga saker men oh sa begransande och sadan huvudbry det innefattar. Faktum att var lon var skrattretande lag forsta manaden och alla otrevliga utgifter som ar sahar i borjan gor att jag masta lara mig leva marginalliv. Tanka budget och vettighet. Behov gar fore vilja. Tanka forst handla sen o.s.v. Det kan sakerligen bli bade intressant och larorikt.

Jag sitter har och fryser i en overluftkonditionerad datasal. Fragar mig sjalv om det verkligen skall fa vara mojligt i det har landet. Till raga pa allt har jag lamnat mobiltelefonen hemma sa min enda kontakt med omvarlden innefattar for narvarande mailen.

Utover det sa forstar och kanner jag med er i den frustration som avsaknaden av au, a, uh (aao?) for med sig. Ett alternativ hade kanske varit att skriva pa engelska men det kom jag inte pa forran nu.

Sa, meddelande till kombo; ta med nyckeln du om du skall ut och ranna! Jag offrar mig pa en dorrklocke-payback riktad mot Erika och Josefine. Och just det - dina glosor:

Att anvanda
Lat mig vara!
Kanske
Fan
Struntprat!
Du har en strang los.
Vaxla
Sambo