anna-karins perceptioner i bloggformat : 2007 : September

Archives for September 2007

hobbysportentusiasten

28 September 2007 | Anekdoter, Gn�ll, Sporta mitt liv om du f�rm�r dig, Vardagsbetraktelser | 1 Response

P� allm�n befr�gan kommer nu h�r �ntligen ett inl�gg igen (okej, enbart 1 m�nniska har p�pekat att skriveriet har mojnat n�mnv�rt och att jag s� att s�ga sugit musten ur f�reg�ende inl�gg men �nd�). Egentligen har kreativiteten inte kollatvippen direkt men snarare s� att skrivandet erf�tt n�dast�ten eftersom min s�ljcoach var s� v�nlig att p�peka att mina streck p� tavlan inte riktigt motsvarade deras f�rv�ntningar p� mig som trots allt vistats i den comhemska milj�n i snart 3 m�nader. ‘Got it!’, t�nkte jag och som den tragikomiska marionettdockan man blir i s�dana auktorit�ra f�rh�llanden s� lade jag allt vad blogg, facebook, mail och �vrigt skriveri som inte innefattade kommentarer om kunders k�ppotential p� hyllan. Egentligen inte f�r att underkasta mig utan mer f�r att ge det ljuvliga s�ljyrket en chans. �h, jag s�ger det - de senaste veckorna har verkligen f�tt mig att tjuta av gl�dje och med sprudlande blick aktiverat mig som ‘ready’ f�r att ta emot fler samtal.

Nej det har varit vederv�rdiga f�rh�llanden de senaste veckorna; ofta v�ntetid mellan samtalen p� cirkus 40 minuter, tillf�llen d� vi arbetat i 30 gradig v�rme eftersom spanjorernas helgdagar inneb�r avst�ngd Air-condition, f�rbannade kunder som vi ringt upp trettielva g�nger och som jag d�refter i min godtrogna naivitet s� klart och lockande som m�jligt f�rs�ker �vertyga om att k�pa v�rt charmerande combo-paket m.m m.m. Mina chefer blev inte chockade ig�r d� jag lade korten p� bordet och kunngjorde att jag l�mnar dem inom loppet av 1� vecka. Ja, visst �r v�l livet h�rligt. Jag vet inte om jag g�r ur aska i elden men fr.o.m. 10 oktober kommer jag sitta p� Apple iPods tekniska avdelning som support och kundservice p� inkommande samtal. Nej, det �r ju egentligen inte dr�mmen men faktum att det �r b�ttre l�n, mer internationell milj�, ingen direkt s�ljpress och bara en s�dan simpel sak att vi f�r sitta vid fr�scha, vackra och rent ut sagt bed�rande Mac datorer kommer v�l att g�ra mina dagar d�r f�r jag hoppas.

Annars d�, annat �n jobb och gn�ll? Nej, det var inte s� mycket mer va?

Jo, iofs s� har jag en ganska sympatisk fritid ocks�. H�rom kv�llningen var jag p� en bar med n�gra arbetskamrater och deltog i en biljard- och dartturnering. Jag briljerade v�l inte med min hobbysport talang direkt men nog gav jag spanjoren en match i dart iaf. Det var fr�n 301 och ned�t som g�llde och jag ledde med cirkus 100 po�ng n�r jag hamnade med den j�vla 8 po�ngaren kvar. Missade 8:an tre g�nger och under den tiden hann den lite goofy spanjoren med axell�ngt h�r och stora glas�gon jobba sig f�rbi och ikapp. Det blev torsk och mitt rykte som professionell pilkastare gick i jorden. D�refter var det biljard mot en blond amerikan. Jaja, det h�r blir enkelt t�nkte jag och fick, eftersom han var en gentleman, n�jet att spr�nga skiten. Vilken spr�ngning sen - inte en kula i h�len och amerikanen kontrade med att s�nka 3 stycken i st�llet. Han visade sig vara liksom seri�s p� det h�r med biljard. Jag svor och muttrade eftersom att vinna �nd� �r prio ett men s�g en �ppning n�r han bara hade en kula kvar. Jag hade d� 5 stycken kvar men lyckades allt eftersom komma ikapp och vi stod huvud mot huvud med bara svarta kvar innan det var f�rdigt. ‘Come on you god damn American shithead’, hann jag t�nka innan han enkelt lekte ned den sista kulan. Det �r f�rst nu efter�t som jag reflekterat �ver faktum att han nog l�t mig komma ikapp av ren sympati. Jag var ju trots allt blond, svensk och fruktansv�rt d�lig p� biljard.

15 September 2007 | Existentiella Kriser, K�nsla rakt upp och ned, Sporta mitt liv om du f�rm�r dig | 2 Responses

S� blev jag kvar d�r en kvart eller tv� under en morgon, intill en v�gg av sten p� Estacio Nord. Full av gr�t och dig och tomhet och �ngslan. Valde att stanna till f�r ett slag, t�mmas helt, f�rs�ka f�rst�, f�r att sedan p� nytt ta fart. R�tt och fel blir ju aldrig bin�rt, d�r finns f�r m�nga nyanser av gr�tt. Men jag g�r med p� det s� l�nge, fast det rent principiellt �r en v�ldig kompromiss. En hopkrupen ensam sak av molande k�nslor, t�rar och sorgsna ljud - d�r p� stationen vid min kalla v�gg av sten.

jag stryker min blogg moth�rs

12 September 2007 | Vardagsbetraktelser | 2 Responses

Det har varit en omtumlande period. Stopp. Jag tycker att det r�cker med action nu. Stopp.

Jobb, privatliv, boendesituation och alltsammans bjuder p� f�r�ndringar. Somliga positiva, somliga inte. Det �r s�dana h�r tider man tvingas knyta n�ven i fickan litegrann och le �t b�de el�nde och gl�djemoment.

Ett stycke nytt projekt p� jobbet. Numer; befintliga digital-tv kunder. Check.
Tv� flicksn�rtor aka. ljusdalsj�ntor till i hemmet. Check.
Tre eller flera �verraskningar av olika kaliber. Check.
Massa m�nga dagar med herrbes�k. Check.

F�r �vrigt; ny utsikt p� jobbet. Numer ser jag ut �ver horisonten/genom glasskivan i mitt TM-b�s och betraktar en riktig stockholmsstekare med geleaktig backslick och Fred Perry pik�. Det �r inga direkta gl�pord - som iofs vore lite min stil - utan snarare ett regelriktigt konstaterande.

Men ja, vi s�ger v�l s� d� s� l�nge. N�v�l.

Dagens sveda; “Smittar det via porslin ocks�?”