Archives for March 2008
gärdesgatan
10 March 2008 | Uncategorized | No Responses
Soffan hos Helena med min fraggelmugg. Jajjemen. Nu är jag väl hemma då.
en lovsång den näst sista dagen
3 March 2008 | Uncategorized | 4 Responses
Nog för att det skall bli så förbannat skönt att slippa call-center miljön men där finns särskilda element jag kommer att sakna. Manuel, den tysktalande katalanen som alltid hälsar kärvänligt med fraser som; “¿qué tal cariña?, hola guapísima, ¿que pasa hoy sueca?”. Han envisas med att tala spanska hastighet skitfort och ler med glimten i ögat när han ser hur förvirrat jag ofta svarar. Eller britterna som är höjden av artighet, sarkasm och kuligheter. Vito, den vackre, mot förmodan tatuerade och tysktalande italienaren som kör sann gentlemannastil - öppnar dörrar, lämnar företräde in i hissen, bjuder på kaffe och talar engelska med sådan entusiasm att det blir lite tokfel ibland. Och holländaren Darryl, med sin rastaflätor, sitt musikintresse, sin sköna laid-back stil och lättsamma humör som jag alltid har i ryggen och ibland tjuter till när han ser något roligt på min skärm eller kommer på något han bara måste säga. Och vi har Peter som envisas med att tala holländska med alla och ständigt bemöts av frågande ansikten, Nicole min eviga lunch- och kontorsskvallerkompis, Matthew - den rockiga supervisorn på cirkus 150 cm över havet som ofta har ess och lustigheter i rockärmen eller bra CD-skivor till mitt förfogande. Dunderbögen och fransosen Jerome som alltid ler och försöker charma Jonaz, den amerikanska spanjorskan Catherina samt rödtotten och trainern Raoul som kan allt om allt vi behöver veta. Förstå, det är ett sjujävla svänggäng på jobbet egentligen. Alla är lite speciella, de omnämnda är bara en bråkdel iofs. Fasiken - det är i sådana här miljöer man borde jobba ändå. Överallt talas det olika språk - italienarna gestikulerar hejvilt, spanjorerna pratar fort-som-fan, tyskarna kan man inte annat än att bli kär i och cheferna trallar runt och blir mindre omtyckta ju fler fåniga regler de hittar på.
Och JONAZ - dig sparar jag till ett annat inlägg. Du är liksom over the top.
fragment (consider überarbeiten)
3 March 2008 | Uncategorized | No Responses
Sista hela helgen var över. Jonaz har åkt och det känns ju sådär. Nykomlingar till kollektivet så nu bor vi 7 styckna där fram t.o.m. lördag. Det kommmer nog fungera fint. Jag har tryggheten och allt det roliga i mina gotlänningar kvar. Så veckan kommer bara bli jättebrrra. I helgen var vi på shoko. Jag var berusad, vi dansade mycket, natten kändes lång fastän tiden var tidig. Fikade med Jonaz, sa “adjö, på återseende i Svedala”, hade öråd med två nya sambosar där alla blev irriterade och vi byggde upp någon slags barriär - vi och dem. Skall de spela hardass så spelar vi med. Principsaker. Pengar. Tid. Auktoritet. Stolthet, fördom and so on and so forth. Jag och Dalarna tog en söndagspromenad. Talade om ambitioner, pretentioner, sätt, vägar, tankar, borden, om, kanske, tänk om. Vi fikade, fotade och flanerade. Igår kom Linköpingskillen också som kontrade gentemot de där andra två med att vara ett hygglo, tack och lov. Vi brann för samma sak. Jag är för hård och elak mot de nya flickorna. Jag vet inte varför - kanske för att jag har rätt, kanske för att jag inte vill låta mig kuvas. Kanske för att de inte är som vi. Kollektivet samlades för söndags-bakis-mysfilm. Ångest, tid, ambivalens. Jag drömde att jag inte vet vad jag håller på med. Kära bloggen. Jag spelade Mario ensam först. Lagade middag och förbenad matlåta. Dalarna och jag spelade Mario inatt. Och tvättade. I morse kokade vi ägg och gröt. Kära dagboken. Jag bemöttes av något frånvarande. Nej inte nu, ge mig en varm och stark hand för jag vet inte vad jag gör. Känslan att vara ensam med någon och att det bara är vi i världen. Mina röda tråd är avklippt. Jag jobbar sista dagen i morgon. Helena, Gärdesgatan, kaffe i din fast ännu mera min fraggelmugg, tjatter, soffa, trygghet, värme utan villkor och utan tid. Prylar, saker, välja, slänga. Baggage; 2 á 20 kg. Det blir en fin dag idag.