Archives for April 2008
transnational networks
22 April 2008 | Uncategorized | 1 Response
För all del, “the world is shrinking” påstår de. De globala gränserna suddas ut och vi smälter samman mer och mer p.g.a. telefoner, internet, teknik, communities, e-mail, turism, media och den förenklade möjligheten att ta sig till platser, länder, människor och informationscentraler. Det yttras också meningar om att vi och våra identiteter numer bara är hybridformer av det forna och att universum mer och mer liknar en stor gryta med blandfärs. Bildligt talat.
Det här stämmer inte i min tillvaro just nu. Alla och allt verkar så långt borta i både avstånd och tid. Gotland känns som en ö i söderhavet - där min Tommy och min Annika lever loppan med Prussiluskor, sockerdricksträd och pirater utan mig. Bollnäs med omnejd, människorna som var hela verkligheten är som ett gammalt minne att rota runt i men aldrig skulle bli detsamma om jag väl fick det tillbaka. Sedan har vi ju Arvidsjaur i råaste Ryssland, Avignon i fantasiernas Frankrike, Brighton and Hove som jag inte kan relatera till varken geografiskt eller genom en kreativ drömbild och sist, det Barcelona som i själva verket bara är 4-5 timmar bort men känns som om att det nästan aldrig har hänt. Mitt universum känns gigantiskt för tillfället och antropologitugget blir ju nästan som ett hån när det föreslår att allt ju är så jävla nära och håller på att bli så fruktansvärt litet.
Hallå, ni är ju jättelångt borta!
Inte känner jag mig omrörd, skakad och blandad. Inte från mitt perspektiv, i min säng, i mitt rum i Ryd - bredvid nattduksbordet och fotot på mig och storebror då vi var små och världen skvallrades om att vara större och med ännu fler möjligheter än vi någonsin kunde föreställa oss i vår barnsliga egoism.
men vad spelar det egentligen för bi-roll?
16 April 2008 | Uncategorized | No Responses
Under eftermiddagen fick jag för mig att se på filmen Bee Movie och det kan bara sammanfattas som ett personligt nederlag och en förundransvärd låg känslotröskel. När jordens blommor och träd hade blivit bruna, försummade och på gränsen till döda enade sig bina och kunde tillsammans landa ett gigantiskt passagerarplan lastat med de sista levande rosorna och därefter pollinera om världens all blomster igen. Ordningen var säkerställd efter de tagit sina nektarsamlarmaskiner, stridit till verket och sugit the good stuf ur blommorna och därefter strött pollen över alla de stackars trötta växterna i universum. Jag kände hur ögonen började tåras och nästkommande började skratta åt min minst sagt labila reaktion. Jag är alltså mentalt instabil och jag har denna förbannade filmupplevelsen att tacka för insikten.
“du bloggar inte längre.”
8 April 2008 | Uncategorized | 2 Responses
Visst är det så. Frågan är väl egentligen inte vad jag skall säga, vad som berör, vad som pågår eller hur jag känner. Jag vet så väl och jag lever i hela alltet dag ut och dag in. Jag började skriva dagbok i stället. För att slippa hämningarna och för att slippa se förundrat på min layout, på det jag författat och på närvaron eller frånvaron av röster som kommenterar min filtrerade, beigeblaskiga sörja. De flesta vet vad som pågår ändå, man inspekterar sin news feed på facebook, personen i frågas MSN-status, det skvallras på förfester och på bussen eller i de mest udda fall kanske man t.o.m. pratar med någon om vad som försigår i denne andres liv. Med andra ord tror jag att ni har det stora perspektivet men långt ifrån det lilla.
Det som hände var väl att tiden på Apple sög all internetlusta ur mig. Datorn är ett bra instrument för att uträtta ärenden, söka jobb, ta reda på adresser, läsa nyheterna, porrsurfa och kontakta bekantskapskretsen. Men det är den där andra, den där mellantiden, tidsfördrivartiden som bleknat och förlorat all någonsin möjlig charm efter att jag under månaders tid suttit och sporadiskt klickat mig fram och tillbaka. Bra för mig, sämre för människor som vill veta och söker svar. Jag söker jobb.
Jag bor med David och hans stereo i Människo-Ryd, Linköping. Hoppas på jobb hellre förr än senare. Roar mig med mattestudier, stadsorientering och ams.se. Bildar mig med att läsa Doktor Glas för kanske sjätte gången. Socialiserar via min diaboliska telefon när jag inte dejtar Per eller Fröken Mjölby. Låter kreativiteten flöda; målar, skriver texter som osar vilsenhet och sökande, fotograferar spindelnät på balkongen och förlorar mig åter i vektorer, exponentiella funktioner, cosinus-kurvor och prestationsångest.
Men det är bra, på riktigt.