Archives for July 2008

och plötsligt varde det syre

Jag gjorde ett utkast till ett blogginlägg som jag döpte till “play it safe”, där behandlade jag hur människor agerar; huruvida de kastar sig in i skumpiga, branta och omtumlande situationer, om de så att säga “doppar tån i vattnet innan de slänger sig i” som det spanska uttrycket säger eller eventuellt inte vågar alls för att rädslan, oron, osäkerheten eller trygghetsträngtan är för stark. Nå, jag publicerade aldrig för jag argumenterade fortfarande med mig själv i frågan. När jag sen fått lite ordning på min ståndpunkt och lidit andnöd i åtminstone nästan två hela dygn blev hela tankegången korrupt genom att jag fick ett par ord.

Ord, förstår ni, visst jag förespråkar handling framför allt men ord har sådan kraft att de kan köra hela din kropp i tumlaren, söva dig så rofyllt, vackert och harmoniskt eller ge dig värsta sortens klaustrofobiska andningssvårigheter. Kanske är det för att jag är en hejare på betapet, kanske är det för att jag är en pretentiös språkerotika, kanske kanske kanske skall vi kalla mig en gudförgäten jävla romantiker.

öppet forum

Haha, - vet ni hur det känns när man inte kan knyta sina händer? Beskriv känslan.

vi norrlänningar kan och förstår ingenting om öar i stockholms skärgård.

På jobbet hinner man ibland skriva under efterbehandlingstiden. Vi får 15 sekunder att avsluta våra ärenden och då swischswoschsurfar man en stund och har riktigt tur får man till och med lite extra väntetid. Jag råder alla som någonsin ger sig in på att ringa kundtjänst för en dagstidning att göra det i slutet av veckan och under lunchtid eller på eftermiddagen.

Det vankas besök idag. Gnnh.

Annars då, internationell civilekonomi med spansk inriktning. Jomen man tackar väl.
Det blev sommar igen och mina förhoppningar om rå höstluft snart igen gick i stöpet.
Bollnäsfil, jävla affär att inte ha Bollnäsfil. What’s a girl from Bogården to do without Bollnäsfil?

fikapausera med metaforer

Abrupt passar mig föga. Det lämnar mig i sporadiska vakuum och jag blir som en spröd tekanna. Tekannor fyller inte mycket funktion i min värld. Jag tycker inte om te och jag gillar heller inte onödiga saker som står där vackert sköra och bara tar upp onödig plats. Jag vill hellre vara en stark kopp kaffe i en drickvänlig mugg. Inte för att jag ser speciellt nöje i att ge abstinens eller i att kittla morgontungor rent generellt men jag vill känna mig som en trygghet, ett i vardagen välkommet och efterlängtat element, en doft, en smak, en känsla som väcker, lugnar och glädjer. En styrketår. En kaffekopp kan också gå sönder, bli nedtrampad, omkullvält eller kanske bara tiltandes i och med instabilitet eller andra faktorer men det är mer sting i innehållet och det skulle göra mig enklare, stadigare än en jävla tekanna. Nå, känsla är härligt och jag är den jag är. Men du ser inget sirligt, blommigt trams på den här kannan - den dagen du gör det hoppar jag från hyllan.

för att jag tänker våga.

srltbgebygklösheylöDFSHJOADYROSTsrtl”#!¤%. Ruset håller i sig.

Jag vågar vinna.