anna-karins perceptioner i bloggformat

Nej, jag skriver väl inte längre. Det har blivit så. Jag sysslar med sinneskaos, eufori, kärlek, handboll, studier, fiske, sex, mat, vin, vardagsangst, konversationer, drömmar, planeringar och livet i stället. Jag fyllde just 21, en siffra som blygsamt håller käft och egentligen inte säger någonting alls till eller om mig. Men jag hade ytterligare en fantastisk helg bestående av allt det uppräknade förutom handbollen, studierna och fisket. Ett år har passerat sedan jag smattrande sprang och for runt på Gracias gammelspanska gator, hög på vänskap, frihet och fernet. Ett år, sedan jag visste vart jag var på väg och vad jag skulle lämna. Nu är jag oförskämt lycklig, inser vad jag har men inte helt och fullt vad jag vill, bör och kan. Nej, det jag skriver är egentligen inte så diffust och förvirrat som det verkar. Jag har klart för mig att jag är lycklig och man skall följa lyckan. Omfamna den.