“Har du sett mÃ¥l, mening och riktning?” frÃ¥gade kombon halvt pÃ¥ skoj, halvt pÃ¥ allvar en sÃ¥dan där typiskt grÃ¥ januarieftermiddag. Mitt svar gick i samma semi-allvarliga ton men nu sÃ¥ här i efterhand tänkte jag att jag visst har sett de tre. Ibland som korta kamerablixtar, ibland som ett drömlikt täcke man sveper om sig när det är dags att sova och ibland, ibland studsar de runt dig i den nakna vardagen. De nickar glatt och ivrigt, pekar och för ett jävla liv i sin upprymda entusiasm. MÃ¥l, Mening och Riktning är svÃ¥rflirtade, de infinner sig inte när man vill eller när man lockar och pockar. Däremot flyger de pÃ¥ dig med all sin sprudlande charm när du minst anar eller behöver dem. Det gÃ¥r inte att gripa fast vid sÃ¥dana väsen, de försvinner lika snabbt som de kom. Lämnar dig förvirrad, missförstÃ¥dd, trött och med känslan av att vara totalt handfallen i valet om vart du skall placera nästa steg. De är viktiga, de skapar ordning i kaoset.
Jag har börjat se dem allt oftare. Ibland sticker Riktning fram ansiktet bakom högen med kurslitteratur, då och då händer det att Mening med all sin värme omfamnar mig men Mål, ja Mål är utan tvivel av svårare karaktär. Denne kan t.o.m. på rent djävulstyg rycka undan mattan för dina fötter, knyta ihop skosnörena och retsamt lipa åt dig när du blickar ut genom fönstret. Jag tror inte man skall leta Mål, Mål kommer när du provar en annan väg hem, när du läser en bok som inte alls är din stil, när du möter någon ny person som förgyller med nya perspektiv.
Så jag tänker inte jaga dem. Detta med mål, mening och riktning lär klarna. Man hittar nog så småningom en stig där de kärleksfullt retas med dig varje dag. Kanske när deras blyghet gått över och när jag lärt känna mig själv lite bättre.