Det blev en ny verklighet. Häromdagen bar jag och delar av mitt materiella liv av till Oslo. Nu sitter jag här, barfota i jättesängen, lyssnar på bilarna och pendeltåget här utanför fönstret och gläds åt hela alltet. Gläds åt några trevliga hemma i Hälsingland, åt hans absurda boksamling, åt att jag vågade, åt ett underbart år, åt sexistiska utklipp på ytterdörren och åt livet. Jag söker jobb. Idag har jag nog fått iväg cirka 15 ansökningar och alla som någonsin varit arbetssökande vet vilken prestation det är.
Han den där, som ger mig pirr i magen, sinneskaos och oerhörd trygghet är fortfarande på jobbet. “Sambo”, jag försöker smaka på ordet men inser att “äsch, jag tänker inte titulera mig”. Det viktiga är att jag är hemma och får sova i hans armar.
Det var länge sedan jag bloggade, hittar inte flytet och nu blev det ett sådant därt mesigt avryckt inlägg om kärlek igen. Men det är stämningen och rent av det första som slår mig. En annan dag skall jag ta mig an att såga rekryteringsfirmor, norsk TV och avsaknaden av snus i detta vackra grannland. Men jag nöjer mig så här, jävlar vad jag nöjer mig.
Det låter som du har det jättehärligt ju! Hoppas du får napp med jobbsökandet snart och att vädret är bättre än i Västerås för här suger det! Puss och kram!
knastoka där.. Jag hänger inte med alls jag..! Vad händer
Kom till Helsingborg och förklara läget för mig!